Förra året gick jag in på en second hand i Sunne utan något riktigt mål. Det är det fina med affärer fyllda med folks gamla grejer – man vet aldrig vad man hittar och får med sig hem (som en gemhållare i form av en rosa-grön fågel, särskilt inte när det finns två och man inte kan separera dem eftersom de uppenbarligen är syskon). Som lärare försökte jag föra det vidare, att när sociala medier inte räcker till finns det alltid en second hand eller loppis som kan hjälpa dig. Pinterest är ibland som ett kylskåp man kollar i om och om igen och hoppas att något förändras, men den lilla affären på hörnet ger dig något annat.
Tillbaka till Sunne. Jag spenderar nästan alltid mest tid bland bokhyllorna, trots att jag sällan gör något bra fynd. Tråkiga böcker finns det gott om, men den här gången fastnade jag på bokrygg med orden “Modern isländsk poesi”. Det är en antologi av Ariane Wahlgren, en tysk-svensk journalist som arbetade som översättare och utrikeskorrespondent på Sveriges Radio. På baksidan går det att läsa:
Modern isländsk poesi är praktiskt taget okänd utanför Islands gränser. Medan den klassiska isländska diktningen vunnit världsrykte har de nutida isländska författarna nästan uteslutande verkat inom sitt eget språkområdes snäva gränser. […] Många av de moderna isländska lyrikerna hämtar sina motiv från den isländska naturen – de mäktiga fjällvidderna, jöklarna och det allestädes närvarande havet. Det är en poesi som går verkligheten hårt inpå livet, skildrar fiskarnas strävsamma liv och det moderna Islands uppbyggande.
Jag betalade en tia. När boken var ny 1959 kostade den 6:50 – 5 kronor för Lyrikklubbens medlemmar. Inuti finns markeringar gjorda med blå överstrykningspenna. Jag uppskattar alltid den typen av anteckningar –vad såg den förra ägaren på just den här sidan som jag inte ser än?
